Karl var nog det vanligaste pojknamnet i Sverige på 1800-talet. Det var också ett "kungligt" namn, vilket förstås hade betydelse. Både min farfar, född 1851 och morfar född 1868, hette Karl.
En
gång hette också kyrkvaktmästaren i min hemförsamling Karl. Han var född 1874, varför jag minns honom som en gammal man.
Mellan åren 1922 och 1926 var Per L. född 1887, komminister. Han var inte sen att
tillrättavisa församlingsborna, om han inte gillade hur de uppförde sig.
Just den här dagen för snart hundra år sen möttes de båda och komministern fann vaktmästaren något ”påstruken”
och påpekade hans olämpliga uppträdande.
Svaret blev: ”I dag är det Kalle, första augusti är det Per. Adjö pastorn!”.
Sen lyfte vaktmästaren på hatten och gick vidare.